Så är då den så kallade Super Tuesday avklarad. Det var primärval i 12 stater samt i det amerikanska terrioriumet Samoa. Att bevaka supertisdagen skiljer sig från de tidiga staterna som Iowa och New Hampshire. Där är det flera valmöten med alla kandidater varje dag i veckan som leder upp till valdagen. Super Tuesday kan en kandidat ha ett valmöte i till exempel Minnesota på morgenen och Georgia på eftermiddagen. Så det blir lite mer komplicerat att bestämma sig för var man ska vara. Vi valde Texas då det är en av de stater där flest delegater står på spel (jag hade tänkt föreslå Samoa men kanske lite svårt att sälja in det till redaktörerna då det bara är fyra delegater de kan vinna där) och också för att det är den republikanske presidentkandidaten Ted Cruz hemstat. Om Donald Trump hade vunnit över honom där skulle det ha varit över för Cruz. Nu blev det inte så och senatorn från Texas är fortfarande kvar i racet trots att Trump hade en väldigt bra supertisdag där han vann sju stater av 11 och han börjar dra ifrån i antalet delagater han har samlat på sig.
Efter valet i South Carolina var vi hemmma i två dagar innan vi tog en tidig morgonflight till Minneapolis tidigt på söndagen. Där gjorde vi ett reportage som inte hade något med valet att göra och som jag återkommer till när det har varit publicerat. Ännu tidigare flight på måndag gjorde att vi landade i Houston redan klockan 8 på morgonen. Detta så att vi skulle hinna få med ett reportage i papperstidningen. Vi drog till den megakyrka (25 000 medlemmar) som Cruz och hans familj är medlemmar i och intervjuade en del folk där. Sedan ut och prata med Houston-bor om valet dagen efter. Trevlig middag på ett steakhouse sedan (vad annars i Texas?) och sedan en öl i hotellbaren med Expressens reporter Mats Larson som flugit in från Charlotte sent på kvällen. Vi jobbade ju ihop i USA på slutet av 90- och början av 00-talet och bevakade det mycket jämna och dramatiska presidentvalet mellan Al Gore och George W Bush tillsammans. Nu bor han i London men gör nedslag i USA då och då för att skriva presidentval för Expressen. Det blev en trevlig stund med prat om minnen från gemensamma reportageresor.
Houstons downtown är ett av de tråkigaste i USA. Nästan inga butiker och glest mellan restaurangerna. Men de har fina parkeringsgarage.
Tisdag morgon åkte jag och Marianne ut till en vallokal för att prata med väljare. Det visade sig att i Texas får man inte fotografera eller filma inne i vallokalen (detta skiljer sig från stat till stat och i till exempel New Hampshire är det tillåtet). Så vi stod utanför och intervjuade folk istället och det gick ju bra det med. En gemensam nämnare för dem vi pratade med, vare sig de var republikaner eller demokrater, var att det var väldigt rädda för vad som skulle hända med USA om Donald Trump blev president. Flera taktikröstade på Rubio, även fast de egentligen inte stödde honom, för att de såg det som en röst mot Trump. Vi lyckades inte hittta någon som hade röstat på Trump, men flera väljare gick förbi oss utan att ens säga nej när vi frågade om vi fick intervjua dem. Det kan ha varit Trump-supportar. Inte minnst med tanke på hur fientlig stämmningen mot media är på hans valmöten, både från Trump och hans supportrar. Sedan ägnade jag eftermiddagen åt att redigera video och bilder på hotellrummet för att hinna få ut ett reportage på VGs hemsida innan det blev natt hemma i Norge.
Kvällen tillbrinagde vi på Ted Cruz valvaka som var strax utanför Houston på Redneck Country Club som visade sig vara inte en traditionell Country Club (vilket iof namnet antyder) utan en ett ställe för live countrymusik. Och det fick vi också uppleva både före och efter Cruz tal. Man kan kanske säga mycket om Ted Cruz och hans politik men en sak som är bra är att det, till skilnad från en del andra kandidater, är helt okomplicerat att komma in som press. Ingen kollade pressleg, dörrvakten, med cowboyhat såklart, bara vinkade in oss.
Ett countryband spelar på samma scen som Ted Cruz en kort stund tidigare höll sitt segertal efter vinsten i Texas primärval. På TV:n rullar FOX News valbevakning.
Ted kom in med sin familj och höll sitt tal och det var inga konstigheter med det. Mer än att hans tal blev uppskjutet med cirka en halvtimme för att Donald Trump hade presskonferens i Florida som sändes live på CNN och de andra stora TV-bolagen och om Cruz ville att de skulle sända hans tal så fick han snällt vänta. Hans kampanjmedarbetare som annonserade detta till publiken var märkbart irriterade över det.
Ted Cruz håller tal efter att ha vunnit prinärvalet i Texas. Til vänster är hans fru Heidi och deras två döttrar.
Efter att ha sänt video och bilder till VG därifrån så var klockan runt halv ett på natten innan vi var tillbaka vid hotellet. Och då skulle vi göra en livesändning till VGTV. Vi hade 10 minuter på oss att rigga upp och vi ställde oss på trottaren utanför hotellet. Mitt i livesändningen när Marianne lämnar sin rapport om supertisdagen så kommer en av hotellts säkerhetesvakter och säger att vi inte får stå där. Det är hotellets privata mark. Jag försöker prata med honom (kameran på staiv så kan gå ifrån den) och förklara vad vi sysslar med och samtidigt uppehålla honom så att Marianne skulle hinna slutföra sändningen. Vi lyckades men det var på håret och vakten är inte så glad. Han tillkallade någons slags chef men när han kom så var han betydligt vänligare och förklarade att man måste ha tillstånd för att filma på hotellets mark men att det var okej för den här gången. Man får ju lite Nordkorea-vibbar. En vanlig trottoar och vi hade inte ens hotellet i bild. Men regler är regler som man så ofta får höra i “the land of the free”.
Så Donald Trump och Hillary Clinton gick stärkta ur supertisdagen efter att ha vunnit en majoritet av staterna och allt mer pekar ju på att det blir de två som kommer att fajtas mot varandra i höstens presidentval.
USA:s 41:a president, George H.W. Bush står staty på flygplatsen i Houston. Den är även döpt efter honom: George Bush Intercontinental Airport.
På flygplatsen sen på onsdagsmorgnen när jag ska flyga hem till New York ser jag en staty av George Bush den äldre (flygplatsen är dessutom uppkallade efter honom), USA:s 41:a president, och jag kan inte låta bli att fundera om det inte nog är ganska många republikaner som saknar honom och som längtar tillbaka till enklare tider nu när det verkar som att partiets presidentkanditat kommer att bli en man som så sent som för några dagar sedan på en direkt fråga inte ville ta avstånd från Ku Klux Klan (den rasistiska organisationen har uttalat sitt stöd för honom). Efter en, av förklarliga skäl, stark motreaktion tog Trump dagen efter avstånd från dem men det var försent för de flesta och flera av de i partiets inre cirkel har sagt att det diskvalificerar Trump från att vara president för USA.
Det kan bli en intressant vår.