Jag sitter på en flight från Los Angeles till New York och skriver dessa rader. Vi flyger in i natten med soldnegången som en glödande vägg bakom oss. Upgraderad. Det höjer ju alltid humöret de få gånger det sker.
Efter South Carolina drog vi direkt till Las Vegas, Nevada där republikanerna skulle ha sitt nomineringsval, eller caucus som de kallar det (och sedan reste vi till LA för ett helt annat jobb). Jo jag vet, det blir mer Trump än Hillary/Sanders här på bloggen just nu och man kan säga mycket om Donald Trump. Verkligen. Men det är svårt att ignorera hans framfart.
Det finns en slogan som säger “What happens in Vegas stays in Vegas”. Men Trumps seger i Las Vegas och Nevada med hela 45 procent mot närmsta konkurent, Marco Rubio, på 22 procent betyder det motasatta. Han går mycket stärkt vidare till den så kallade Super Tuesday som är nu på tisdag med val i hela 15 delstater. Och, vilket mycket tyder på nu, skulle han vinna en majoritet av dem, och kanske till och med viktiga Texas som ju är Ted Cruz hemstat och som han är senator för, ja då tror jag bara politiska manövrar av det republikanska partiet, som ju inte är specielltet entusiatiska över Trump, eller Trump själv kan stoppa hans väg till att bli presidentkandidat för Republikanerna.
På tisdagskvällen var vi på ett valmöte med Marco Rubio, partielitens hopp nu när Jeb Bush har drgit sig ur, på Texas Station som är ett slitet 80-tals kasino en bra bit från centrala Vegas. Där i ett ballroom hade flera hundra, kanske runt tusen, supportrar mött upp och de fick sedan se den gamla pojkbandsstjärnan från New Kids on the Block, Donnie Wahlberg, introducera och utala sitt stöd för senatorn från Florida. Känns kanske inte riktigt som det är just det som kommer att vara det som gör att Rubio vinner över Trump. Men det verkade ändå som att hans kampanj försökte utstråla självsäkerhet med lösenordet till det trådlösa internetet för media som var “President”.
Kvällen efter var vi på ett valmöte med Donald Trump på South Point Casino, också ett mindre glamoröst kasino än de på den så kallade strippen, men valmötet var på en halvstor arena dit kön ringlade sig mycket lång innan och publiksiffran uppskattades till 10.000. Viss skillnad mot Rubio. Det här var det valmöte som Trump sa att han ville “punch him in the face” om en “demonstrant” som blev utkastad. Det enda “demonstranten” sa lite halvhögt innan han blev utkastad var “vad är ditt alternativ?” om den allmänna sjukförsäkring som Obama har infört och som Trump (liksom alla republikanska presidentkandidater) vill avskaffa. Tänk om någon annan presidentkandidat hade sagt det. Ja, tänk om Hillary hade sagt det. Vilket liv det hade blivit.
Nästa kväll hade Trump sin valvaka i ett ballroom på Treasure Island Resort & Casino som visserligen ligger på strippen (inte långt ifrån hans eget hotell, som konstigt nog inte har något kasion) men som är ett av de mer passé speltemplena där. Dom brukar ha “sjörövar-shower” i en konstgjord liten sjö med sjörövarskepp framför kasinot. Men dom där “tema-hotellens” tid är förbi och själva bodde vi i den nya delen av Las Vegas Strip som kallas CityCenter som har fyra hotell utan något som helst tema mer än väldigt futuristisk arkitektur. Vdara Hotel som vi bodde på har inte ens något casino och det är ett av mina favorithotell i USA. Väldigt fint men i alla fall den här gången ganska mycket billigare än till exempel det sunkiga Quality Inn vi bodde på i Iowa under valet där förra månaden (hotell i Las Vegas är ofta inte så jättedyra). Också bra med att bevaka val i Las Vegas är att det är inga problem att äta middag väldigt sent när man väl är klar med att sända kvällens bilder närmare midnatt. Många restauranger stänger sent och det finns till och med de som har öppet dygnet runt.
Trumps valvaka då? (Jag tappar tråden här…) En snabb sammanfattning: Folk köade i två och en halv timme innan de blev insläppta sedan var det ytterliggare två timmars väntan innan Trump kom upp på scenen och höll sitt cirka fem minuter långa segertal. Hans två söner stod på varsinn sida om Trump men såg faktiskt inte så väldigt entusiatiska ut. Och ibland får jag känslan av att Trump-supportrarna inte är så mycket för detaljer. “Sedan 11 september 2001 är jag väldigt skeptiskt till folk i turban. Det är ju naturligt” sa till exempel en ung kille från Texas till en äldre kvinna. Och efter talet frågade jag en medelålders man från Las Vegas som hade röstat på Donald om han inte ville ha lite mer detaljer från Trump om hur han planerar att genomföra alla sina förslag, “Nej, vi behöver inga detaljer, det är bättre bättre utan detlajer så länge man litar på den som är president”.
I övrigt så fick jag efter lite krigande en mycket bättre position att fotografera ifrån än i South Carolina så jag slapp iPhones och valplakat som skymde sikten.
Efter åtta långa och intensiva dagar på resa ska det nu bli skönt med ett par dagars vila i New York innan det är dags att dra i väg på Super Tuesday. Frågan är bara till vilken av de femton staterna som har val vi ska dra till. Återkommer med rapport.